
5-åriga Niki (Sanna Sundqvist) är en mästare i prokrastinering. Trots (eller kanske just på grund av) att hennes mamma oroar sig över sin dotters evighetslånga tonårsfas, vägrar Niki ta tag i några större livsval eller inleda några djupare relationer. Men så går det ju också som det går och plötsligt inser även Niki att det är dags att växa upp.
Ring mamma! är i mångt och mycket en film om mor-och-dotterrelationen. Lisa Aschan har själv sagt att idén bakom filmen är att föräldrar väntar hela livet på att deras barn ska säga ”Tack!” medan barnen väntar på ett ”Förlåt!”. En snudd på omöjlig ekvation som enbart kan lösas om den omformuleras, med hjälp av kommunikation.
Niki och hennes mamma (spelad av en underbart distanserad och sammanbiten Nina Gunke) kan emellertid knappt samexistera innan tjafset rullar igång. Som om de vore dödsfiender tolkas vartenda ord, varenda gest som ett hot eller en förolämpning. Samtidigt vill de inget annat än att kunna kommunicera med varandra. Ett upplägg som både bäddar för skratt och tårar.
Sök efter titel, skådespelare, regissör, år, mm.